Mah-Jong

Kristina Torsson, Helena Henschen och Veronica Nygren 1967. Fotograf Carl-Johan De Geer.

Mah-Jong

Titta på Mah-Jongs bildgalleri och Mah-Jongs Postorderkatalog 1972

Bakgrund
Det svenska klädklimatet i mitten av sextiotalet var inte särskilt hett. Katja of Sweden hade förvisso visat sina kläder i Paris och i New York men hemma i Sverige följde kläderna det konservativa tantmodet och få tillverkare vågade satsa på de unga nya formgivarna, som faktiskt fanns och ville göra kläder för sina jämnåriga. De svensktillverkade kläderna tog allt mindre plats i butikerna. Starka influenser kom från unga självsäkra designers i London som med begreppet ”Swinging London” var på väg att slå ut Paris som modets huvudstad. Unga designers i Sverige påhejade av vissa progressiva modejournalister ville att något skulle hända här också. Formgivaren Inez Svensson, modejournalisten Rebecka Tarschys och konstkritikern Ludvig Rasmusson såg till att göra något åt saken; de skrev artiklar och 1965 bjöd de in till en kaotisk modehappening på Moderna Museet. Här visades kläder av Carl-Johan och Lena De Geers märke Fontessa, Gunilla Axén, Kerstin Lokrantz, Veronica Nygren, Kristina Torsson och Helena Henschen.

Det var här på Skeppsholmen som Veronica, Kristina och Helena upptäckte att de på varsitt håll stickat kläder. I boken Det är rätt att göra uppror, av Salka Hallström Bornold 2003, säger Veronica: ”Jag glömmer aldrig Stinas underbara förslag: Låt oss samarbeta, istället för att konkurrera. Det var otroligt roligt och livsbejakande, som om världen öppnade sig.”

Mah-Jong
Det Stockholmsbaserade klädföretaget Mah-Jong existerade mellan 1966 och 1977. Det startades av Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson som alla gått ut Konstfacks textillinje åren innan. Deras gemensamma mål var att formge vackra, färgstarka och lättskötta basplagg tillverkade i Sverige. De klädde en vänsterpolitiskt medveten generation och den framväxande kvinnorörelsen. Med namnet Mah-Jong ville man visa sitt politiska engagemang och associera till Kina.

Klädesplaggen var till en början enkelt skurna basmodeller utan modedetaljer där de uttrycksfulla mönstren, starka färgerna och tygkvaliteten spelade huvudrollen. Den första kollektionen från Borås trikåfabrik i lysande neonfärgad akryl såldes på NK. Det blev succé direkt och innan man ens hunnit annonsera var kläderna slutsålda. Det var inte mer än fyra mönster men färgerna var fler och kombinationsmöjlig-heterna oändliga. Klädernas mönster hade namn efter brickorna i Mah-Jongspelet: Östan, Västan, Bambu, Sitta på nio stenar osv. Akrylkläderna bröt med det tidigare rådande stela tant- och herrmodet och stretchmaterial tillät rörelsefrihet. Med de starka färgerna och tydliga mönstren ville man synas och säga här är jag och det här står jag för. Konstnären och fotografen Carl Johan De Geer fotograferade kläderna med konstnären Marie-Louise De Geer som modell. Hennes docklika utseende och poserande i slitna gaturum tillsammans med hans vidvinkelperspektiv gjorde bilderna dramatiska och coola på samma gång. Marie-Louise De Geer fick strax sällskap framför kameran av Åsa Moberg och Johanna Hald – tre färgglada systrar, en mörk, en ljus och en rödhårig - som lekte framför kameran.


Johanna Hald, Marie-Louise De Geer och Åsa Moberg modellar för Mah-Jong 1966. Fotograf Carl-Johan De Geer.

 

Förebilderna till tygmönstren fanns i folkloristiska mönster, persiska miniatyrer, i naturens bladverk och djurliv. Mah-Jongs mönster var från början stickade i akryl men då man gick över till plysch och silkestrikå började man istället att trycka mönstren. Fåglarna, blommorna och bladen var tydligt handritade, oregelbundna och levande i rörelse. I Veronica Nygrens fågelmönster fanns inte en fågel som var likadan utan alla hade sin egen stil; näbbarna var böjda eller raka, ögonen runda eller avsmalnande, en tittade hit, en annan dit. De flög över plaggen liksom Kristina Torssons mönster Blomma, där blad och blommor slingrade sig diagonalt över tyget. I Helena Henschens mönster Kärna, täcker tusentals kantiga prickar en himmel och däremellan flyter yin&yang. Den här oregelbunda organiska stilen blev ett kännetecken för Mah-Jong. Handens rörelse syns i mönstren. Färgerna var viktiga, lika viktiga som mönstren. Det var ofta oväntade kombinationer av färger som pistagegrönt och vinrött, rött och orange eller cerise och grönt.

Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson delade på arbetsuppgifterna inom företaget, med formgivning, mönsterkonstruktion, kontakten med fabrikanterna och administration. Ofta var det en av de som började måla på ett mönster som de senare avslutade tillsammans eller tvärtom.

Med de nya materialen som Mah-Jong introducerade 1968, i silkespläterad bomull, plysch, manchester och lamanstrikå tog man fram en bas-kollektion som inte följde modets skiftningar utan föll samma linje år efter år. Idén var att kunden skulle kunna komplettera och fylla på sin garderob i samma kvaliteter och basfärgskalor. Förnyelsen skedde i växlande färgsättning på mönstren i silkestrikå och plysch. Nyare modeller skulle hela tiden kunna komplettera det som kunden köpt året innan.

Helena Henschen lämnade Mah-Jong 1968 för att arbeta inom Fria Proteatern med scenografi.

Veronica Nygren och Kristina Torsson ville fördjupa det politiska arbetet inom företaget. I butiken såldes politiska texter och tidningar, varor från Kina och Palestina-sjalar samt Historieboken i vilken Gittan Jönsson var en av författarna. För att de som arbetade på Mah-Jong skulle känna sig delaktiga hade man stormöten och en ickehierarkisk organisation. Alla anställda skulle ta lika mycket ansvar för butik, försäljning, reklamationer osv. Ingen fick bli stående med samma uppgift dag efter dag. Det skulle vara lika lön för alla anställda.

Den första egna butiken låg på Östermalm, i hörnet av Nybrogatan och Linnégatan. 1970 tog de klivet till Kungsgatan 59 i Stockholmcity, då en gammal banklokal togs över. Fasaden målades röd till grannarnas förtret, och täcktes av Björner Torssons tredimensionella Mah-Jong-logga.

Mah-Jongs butik på Kungsgatan 59.

 

Postorderkatalogen som kom ut 1972 var formgiven av konstnären Gittan Jönsson och fotograferad av den tidigare Mah-Jongmodellen Johanna Hald. Ett nytt formspråk växte fram där den politiska ideologin blev viktigare att framhålla. För Mah-Jongkvinnorna var kläderna politik. På första uppslaget i postorderkatalogen förklarades deras grundtankar: Samma modell ska finnas år efter år, materialen ska vara naturliga, alla åldrar och storlekar ska få plats, kläder ska få vara vackra och till sist en förklaring till plaggens höga priser. De unga modellerna på Carl Johan De Geers bilder ersattes här av kvinnor och barn, män och äldre i vardagliga situationer. Det var svartvita bilder med en dokumentär känsla: Två kompisar promenerade på stan, några andra steg av tunnelbanan, en tredje handlade blommor på Hötorget och mitt i allt stoppades de av fotografen som tog en bild. Socialrealism. Fotografierna visade engagerade människor som i levde sina vardagsliv klädda i Mah-Jong. I katalogen beskrevs de olika tygkvaliteterna med pedagogiska handritade bilder och den historiska utvecklingen från hantverk till dagens textilindustri. Det gick inte att trolla fram ett plagg utan många arbetsmoment och flera personer var involverade i framställningen av Mah-Jongkläder.

Fotografering till Mah-Jongs postorderkatalog som kom ut 1972. Fotograf Johanna Hald.


1972 hade Mah-Jong reklamplatser i tunnelbanan. Vietnamkriget pågick och i en aktion för att visa sin avsky för USA och sitt stöd för FNL tog Mah-Jong ner sina egna reklamaffischer för kläder och ersatte med bilder på vietnamesernas gerillakamp och skadade civilbefolkning. Samtidigt uppmanade man de svenska tunnelbaneresenärerna att stödja FNL genom att delta i demonstrationer mot kriget och sätta in pengar på FNLs postgirokonto.

Veronica och Kristina åkte till fabrikerna, talade med sömmerskorna, synade tygerna och förbättrade på plats tygkvaliteten i samråd med fabrikanterna. Man ville framställa plaggen i Sverige för att inte utnyttja arbetskraft i låglöneländer. Men produktionen i Sverige kostade och plaggen fick ett högt pris i butiken. Att stödja svensk tekoindustri var en av Mah-Jongs absolut viktigaste värdegrunder. När Mah-Jong startades 1966 var tekoindustrin Sveriges största industribransch men när Mah-Jong lades ned 1977 hade den halverats. Prismässigt blev det svårt för Mah-Jong att konkurrera med tex Hennes&Maurits som tillverkade billiga kläder och utnyttjade kvinnor för svältlöner på andra sidan jorden. De höga priserna krävde en förklaring, det var ju meningen att alla skulle ha råd att köpa Mah-Jongkläder, och därför gjordes utställningen ”Från planta till plagg” – en klännings födelse. I en diabildsvisning presenterades alla produktionsled som krävdes för att ett plagg skulle bli till. Från bomullsplantan på fältet i Mozambique till tygväveriet och tryckeriet i Sverige och vidare till sömmerskorna i Borås. För att kompensera för den bomull som tygerna i kläderna dock var gjorda av, och som importerades till Sverige från Angola och Mozambique (Portugals forna kolonier), kunde kunderna sätta in pengar på ett konto som stödde ländernas befrielserörelser.

Man beslutade att lägga ner Mah-Jong efter ekonomiska svårigheter och samarbetsproblem med de svenska fabrikerna december 1976. ”Vi fann det svårt att fortsätta utveckla det företag vi hade byggt på höga ideal och beslöt att lägga ned och gå vidare i livet till andra uppgifter.” Ett år senare fick Mah-Jong ett nytt liv då Kristina i samarbete med några av de som hade jobbat i Mah-Jongs butik på Kungsgatan startade en liten butik på Surbrunnsgatan. Där såldes delar av Mah-Jongs sortiment i silke, plysch och manchester. Plaggen tillverkades av Norrkläder, ett kooperativ som startades av f.d. Algot Nord-sömmerskor. Butiken var ingen större framgång och lades ned 1981 då en av de anställda köpte rättigheterna till namnet och mönstren. En ny butik med nya ägare under namnet Nya Mah-Jong existerade en kort period i ett av höghusen på Sergels torg innan det gick i konkurs.


Försäljning/Mah-Jong
Butik: Nybrogatan hörnet Linnégatan, 1968-1970
Butik: Kungsgatan 59, 1970-1974
Butik: Kungsgatan 64, 1974-1977
Butik: Surbrunnsgatan 29, 1978-1981

Samarbetsparteners då:
Modellerna Marie-Louise De Geer, Johanna Hald, Åsa Moberg, Lotta Silfverhielm, Adam Inczedy-Gombos, Pierre Inczedy-Gombos, Johannes Larsson, Sara Torsson, Fabian Torsson, Neneh Cherry, Lisen Larsson, Peter Yngen, Anna-Clara Björkman, Margareta Hald, Ann Söderström, Fatima Ekman, Majvor Oldhagen med flera. Fotograferna Carl Johan De Geer och Johanna Hald samt konstnären Gittan Jönsson.

Regnkappor för KF, akrylplagg för NK samt flera samarbeten med Tidningen VI.

Samarbetspartners tillverkning:
Rydboholmsfabriker i Rydboholm, Fancymodeller i Brämhult, Emil Edmond i Landskrona, trikåfabriken Elite i Borås, Eiser trikå i Borås, Klaraviks trikåfabrik i Karlstad, AlgotNord i Skellefteå, Anagra syfabrik i Stockholm, Syfabriken Rex på Tulegatan i Stockholm, Ejdenfalks syfabrik i Hägersten och Alingsås textiltryck.

Läs mer i boken Det är rätt att göra uppror, Mah-Jong 1966-1976 av Salka Hallström Bornold från 2003 eller Svenska formrebeller: 1960- och 70-tal av Caroline Söderholm från 2008.

Kristina Torsson tillsammans med sina barn utanför Kina Slott ca 1972. Privat foto.

Titta på Mah-Jongs bildgalleri och Mah-Jongs Postorderkatalog 1972